The Canyon

Prolog

En grå folkvagn kom körande från stan. Det var en varm junidag och solen var så skön som en junisol kan vara. Det lilla samhället hade vaknat på sin allra bästa sida och fåglarna kvittrade fram sina allra bästa melodier. Konsum hade slagit upp sina portar och utanför butiken stod hemmafruarna och småpratade. Sommarlovet hade precis börjat och Nils-Olof satt på trappan till den lilla villan, som låg strategiskt placerad mitt i samhället. Mitt emot villan, tvärs över genomfartsvägen. låg den förfallna gamla vapenfabriken. Den användes nu som träningslokal för samhällets bordtennisklubb.

Den grå folkvagnen hade nu passerat macken och närmade sig Stickans kiosk. Uppifrån villaområdet, som kallades Hagen, kom Elof Persson i sin drickabil. Han skulle under dagen leverera  svagdricka, lättöl och söta till många hushåll,. Men först skulle han köpa ett paket Ritz utan filter hos Stickan. Elof passerade järnvägskorsningen och skulle snart svänga ut på landsvägen.

Från bruksorten, söder om det lilla samhället kom Sven i sin exemplariskt skötta Opel Rekord. Han passerade Konsum och därefter tittade han till höger och såg Nils-Olof på trappan. Nils-Olof viftade febrilt med högerhanden. Han brukade göra så åt alla bilar som passerade. Sven vinkade tillbaka och gav grabben ett brett leende.

Vad som sen hände är inte riktigt utrett men det sägs att Elof tittade först åt höger, en gammal vana han hade sedan vänstertrafiken. En del menar att han fick totalt hjärnsläpp. Elof själv har alltid hävdat att han blev distraherad av en geting som var på ett helvetes dåligt humör. Eftersom Sven hade fullt upp med att heja på Nils-Olof, såg han aldrig den stora drickabilen som rullade ut framför honom. Först när han var ett par meter från att krocka slängde han ut den skinande Rekorden åt vänster. Det var då allt tog tvärstopp mot en grå folkvagn. I ren panik tryckte Elof sen på gasen och tryckte på så sätt upp folkvagnen mot Grybys konditori. Och därinne satt Sune Persson och fikade. När folkvagnens frontparti gick genom konditoriets stora fönster satte Sune ostfrallan i halsen och det heta kaffet sköljde över hans könsdelar. Ryktet säger att det var Sune som ambulanspersonalen först fick ta hand om.

Så småningom kom polisen och började utreda hur olyckan gått till. Ett vittne fanns – Nils-Olof. Polisen frågade ut honom så gott det gick. Man fick inga ordentliga svar trots lock och hot. Allt Nils-Olof fick ur sig var fraser som:

”… jag satt där ute och då kom morsan ut  och då gick jag in och då gick farsan ut och morsan kom in och då gick jag ut och sen gick farsan in och morsan ut…”

Så fortsatte det i all oändlighet…

Nils-Olof växte upp men blev aldrig kvitt sitt eviga ”…morsan kom ut… farsan gick in…”

Han lade sig till med en mustasch så folk tyckte att han liknade en mexikan. Detta tillsammans med ett rejält gällivarehäng gjorde att han i folkmun alltid kallades för Nisse Mexiko.