eller…
Gillis vs Life
Inledning
Människans själ verkar väldigt
frusen just nu och mot det finns
ingen hjälp att hämta från
nån mikrovågsugn
Jalle
Program
Bakom varje programförklaring
lurar en despot
Vi inom trallalismen är emot
varje form av förtryck…
En indian
begav sig ut på en lång resa
in i ett stort svart mörker
där bankade han in ett budskap av
ljus på en klippvägg
En vit man
ganska lång, ljus och burdus
tog några snabba kliv
och förvandlade raskt detta budskap
till en dyster parantes…
Klädd i slöja. Sittande i lotusställning.
Vaggande med kroppen.
Lyriskt blickande ut över samma flod.
Ett två tre fyra.
Låt tankarna flöda ut över gator
och torg och fylla dem
med hopp
Ett två tre fyra
Vinden vänder
och blåser plötsligt åt rätt håll
Ett två tre fyra
DE flesta av OSS har svårt att hitta sin rätta plats här i livet.
JAG är alltså inte alltid ENSAM utan ofta i samma situation som DU..
Lägg örat mot ordet frihet till exempel och lyssna på det. Vad väcker inte det för slumrande tankar inom dig..
Prova! Gå och lägg dig på soffan, blunda och låt dig besjälas av det ordet
en stund…
Du förresten, jag tror jag såg dig häromdagen. Du satt mittemot mig på tunnelbanan. Trött, och helt uppslukad av dina egna tankar med en blick lika spegelblank som isen på en vacker insjö en kall vinterdag. Lika nollställd som jag antagligen. Jag som själv satt gömd bakom min tidning och smygtittade på dig. Denna grå dysterhet. Vad är det egentligen som ligger bakom den. Sug på den sura karamellen ett tag. Jag menar det är ju inte bara på tunnelbanan som man stöter på den utan lite överallt. Jäktade trötta ansikten som bara svischar förbi. Näst intill springer omkull en. Känner du precis som jag ibland som om det vore som om du inte existerar i andra människor ögon. Att man får lust att nypa sig själv i armen.
Nyp dig i armen. Jag har redan hunnit göra det några gånger idag så nu är det din tur. Men.. visst fan existerar vi bägge två så att det bara knakar om det. Fulla av liv, precis som han som jag tänker berätta för dig om här:
Han var tvungen att resa hem så han kunde inte hänga med på matchen.
När han kom ut till flygplatsen visade det sig att det var något tekniskt problem med planet så avgångstiden blev uppskjuten till klockan 22.00 samma kväll.
Han skulle alltså hinna se matchen med god marginal.
Slutsålt och inte skymten av en svartabörshandlare.
Hängde på sig sin kamera och slängde upp ett gammalt busskort i synen på vakten vid ingången till pressläktaren:
– Swedish press.
Gled in på stadium tillsammans med de andra fotograferna och fixade en bra och synlig plats åt sig bakom ena målet.
Vid det laget hade polarna på läktarn upptäckt honom.
Gick därför fram i halvtid och intervjuade det ena lagets stora stjärnspelare.
Ögon stora som klot på polarna och själv fick han till och med sitt intervju offer att sända en personlig hälsning till alla sina svenska fans.
Ole´!
Perfekt med andra ord! Bättre kunde det inte bli!
Om han bara hade kommit ihåg att sätta på bandspelaren..
Om jag bara hade kommit ihåg att sätta på bandspelaren.
Om jag bara hade kommit ihåg att sätta på bandspelaren.
Om jag bara hade kommit ihåg att sätta på bandspelaren
Om jag bara hade kommit ihåg att sätta på bandspelare
Om han bara hade kommit ihåg att sätta på bandspelaren…
Och stängde jag av plattan på spisen
innan jag gick hemifrån?
Jag var trött. Men det var redan ljust ute fastän det var tidigt på morgonen och det fick mig att genast piggna till. Började att tänka i positiva banor samtidigt som jag passerade med tåget över bron med den bedårande utsikten. Vackert, vad mycket vackert det ändå finns runt omkring en om man bara öppnar ögonen. Och…
Jag flyttade över blicken på dig. Du satt och log för dig själv. Eller också kanske du hade läst mina tankar. Eller jag hade kanske smittats av ditt leende. Eller vi hade kanske smittats av varandra. Eller det kanske helt enkelt var så att vi bägge två drabbats av något virus som virvlade runt i luften. Eller…
Det kanske inte var så dumt att leva ändå. Livet kanske inte bara bestod av eländes skit. Det kanske börjar bli dags att börja glädjas åt det man har istället för att känna sorg över det man inte har. Det man inte uppnått här i livet. Lyckats med…
Helvete jag hade ju varit hos läkaren förra veckan och tagit en massa prover. Fått svaret häromdagen. Han hade berättat att alla proverna såg bra ut. Att jag var frisk, frisk som en nötkärna. Och… jag hade nästan svarat besviket. Jasså, inte ett enda litet ynket fel. Nåt måste ni väl ändå ha hittat. Innan jag bet mig i tungan och insåg att jag skulle vara glad. Tacksam.. att det ska vara så inåthelvetesvårt att vara det.. Faktiskt verkar det som om ju bättre man har det ju missnöjdare och gnälligare blir man…
Du, ta och gå och lägg dig på soffan igen. Ligg ett tag och sug bara på ordet FRISK, va…
Visst, tror inte du som jag att lyckan många gånger finns att hitta där man minst anar det. Lycka förresten är det livet går ut på egentligen. Att man ska vara lycklig jämt. Är inte det där en står missuppfattning det. Är det inte något som Hollywood uppfunnit. Det är kanske det som göra att så många av oss går omkring och känner oss så förbaskat missnöjda med livet. Just för att vi förväxlat vårt eget livet med någon lyrisk bild av livet skapad av Hollywood. Du, man kanske skulle ta och börja skruva ner förväntningarna lite. Montera ner de mest högt flygande planerna till lite mera lagom nivå. Hur som helst inte tro att varenda en av dem kommer att gå att förverkliga i samma ögonblick som man kom att tänk på dem. Inte direkt försöka att klättra upp på den högsta toppen. Jag menar man ska ju inte sluta att drömma. Men ta det steg för steg istället för att försöka ta det med ett enda jättekliv på en gång. Kanske till och med på fullt allvar försöka att sikta in sig på att bli en bättre människa. Inte bara i teorin utan också i verkligheten..
Vad är det som ekar
i tomrummet
stegen från någon som
rusar runt
runt…
Jag begav mig av i gryningen. Min enda utrustning bestod av tanken på att förändra mitt liv i grunden. Äntligen hade jag bestämt mig och inget skulle få hindra mig. Kartan som jag höll i min hand rev jag i tusen bitar och spred för vinden Den enda riktning jag i fortsättningen skulle ta ut var med hjälp av min egen inre kompass.
Kan inte påstå att det var med sorg i hjärtat som jag hörde dörren till mitt gamla liv slå igen bakom mig. Och en röst som sa: Möjligheten finns kvar! Du kan fortfarande ångra dig..
Ångra vad då? Att långsamt tyna bort av leda? Ett ständigt vandrande över suckarnas bro? Fortsättningsvis i alla framtid stämma in i gnällmånsarnas visa?
Nej, det är inte min stil. Visserligen har jag en förunderlig förmåga att ständigt trassla till det för mig. Det behövs bara att jag får en telefonsladd i min hand så början den genast att trassla till sig så där förtretligt som bara en sladd bara kan göra. Tyvärr brukar det oftast hända när jag ska ringa det där viktiga samtalet det som kanske skulle kunna förändra min situation lite. Åtminstone få mig på lite bättre humör. Få en liten strimma hopp att börja gro inom mig igen. Bryta dödläget så att säga..
Solen sken ute fastän det regnade. Kändes det som åtminstone. Eller var det så att jag redan börjat svettas. Och det redan utan minsta tillstymmelse till ansträngning. Tog upp en näsduk ur min ficka och torkade mig på panna. Och mycket riktigt. Det var svett..
Herregud, jag hade redan börjat svettas fastän jag knappt börjat min vandring. Vad göra i detta läge? Vända om? Nej, självklart sätta allt på sin spets och redan i inledningsskedet göra svårast möjligast vägval. Det genom det stora träsket vid det stora Casinot där det alltid, på gott och ont måste jag väl i ärlighetens namn tillstå, slår stora gnistor om livet…
– Du har medvetet misstolkat mig!
– Det du skrev går väl bara att tolka på ett sätt?
– Självklart, om man bara plockar ut det som passar ens egna syften!
– Slutsatsen blir ändå densamma!
– Återgiven av dig i förvanskad form, ja.
– Du kan väl ändå inte förneka att följderna av det som du förespråkade i din artikel skulle ha blivit katastrofala?
– Jo, det kan jag, för jag sade faktiskt aldrig att de inte skulle bomba, sade bara att de gjorde det för sent!
– Och jag menar att det är bättre att de gjorde det för sent än att de inte gjorde det överhuvudtaget…
En svensk FN-soldat nyss hemkommen från ett krigshärjat område någonstans i världen kommer in på ett varuhus och blir där vittne till följande drama..
Hon tittar vädjande på honom.
– Hur ska jag göra då?
– Jag vet inte..
Hon börjar gråta.
– Från dig får man aldrig nått stöd.
– Det är svårt…
– Jamen, det var ju därför jag bad dig följa med..
– Spelar det så stor roll då?
– Det förstår du väl att man inte kan ha vilken färg som helst på listen till spegeln! Det trodde jag att även du fattade…
– Men, den ska ju sitta på insidan av garderobsdörren!
– Jovisst, men när du speglar dig är det viktigt att allt känns rätt..
Han hade lämnat bärarna bakom sig. Den sista biten skulle han klättra ensam. Upp till toppen för att där ta av sig syrgastuberna. Spika fast sig själv som ett bländande konstverk på en av klipphyllorna och..
När han hängt där tillräckligt länge och näst intill hamnat på gränsen till koma. Då var det dags..
Då skulle han smeta in sig själv med sin egen avföring och precis i samma ögonblick som pressen, i form av ljudet från en smattrande helikopter, dök upp, skulle han suga av sig själv…
Vad är det som göra att en människa är beredd att slå ihjäl en annan människa för att mynten i en växelautomat tagit slut?
Kulan som kom farande, avlossades en tidig morgon i en trasig barndom långt tillbaka i tiden och sträckte sig sedan över en ungdoms krossade drömmar och ett vuxet livs alla tillkortakommanden, för att slutligen med en djävulsk styrka tränga rakt in genom hjärtat på en oskyldig man sittande bakom luckan till en reception…
Idag skulle han göra det. Han hade bestämt sig efter att ha mött honom på vägen hem från affären. Han gått och funderat på något mycket trivialt och kommit på att han istället för det borde ha frågat honom. Det lustiga var att han sett honom tidigare under dagen då hade han passerat honom när han stod och skottade snö. Det hade sett tungt ut och han hade fått dåligt samvete..
Ibland känns det som om jag är mera upptagen av att gå omkring och fundera över livet än att leva det…
Men som sagt …
Idag skulle han göra det. Gå upp och ringa på och fråga hur han hade det. De bodde ju ändå i samma hus och han visste ju också att hans fru hamnat på sjukhus efter att ha halkat omkull och brutit lårbenshalsen…
Mellan himmel och jord
Trots kylan!
Trots mörkret på bron!
Hus med elektriskt ljus!
Vilken fantastiskt syn!
När de glimmar över
fjärden
Trallalismen i förhållande till feminismen
Trallalaismen står definitivt inte i något motsats förhållande till feminismen.
Tvärtom i samklang.
Samma förhållande råder som den mellan blues, shuffle och jazz :
Allt visar sig i slutändan vara triolunderbyggt
– Du Gillis..
– Ja, Jalle, vad är det?
– Tror du… tror du att det går… att förändra världen
– Visst, självklart Jalle, om vi bara hjälps åt alla så…
Trallalismen i förhållande till Existensialismen
I valet mellan att existera
eller icke
väljer vi det förstnämnda
Trallalismen i förhållande till Bilismen
Mycket frågande?
Och frågan som följer lyder sålunda:
Hur kan det komma sig att vissa människor förvandlas till fullständiga galningar så fort de sätter sig bakom en ratt?
Han behandlade mig verkligen som om jag vore värde
skit och ingenting
Först blev jag förbannad, ordentligt förbannad, men..
sen s å g jag honom och började plötsligt att tycka synd om honom och
kom lika plötsligt på mig själv med att tänka:
Stackars människa som så totalt glömt
bort hur man beter sig mot en
a n n a n m ä n ni s k a…
Bakom ett frostigt fönster på 28:e våningen
inne i värmen
i ett konferensrum
håller en man för tillfället ett mycket kvickt och spirituellt anförande om de eviga värdenas totala
sammanbrott…
Trallalismen i förhållande till Konsten
Ganska okonstlat faktiskt
Mulet
himlen är blå
solen har inte slocknat
lyser som vanligt
trots att skymningen
faller på
Tumme i kombination med aphjärna och atombomb = Ingen bra lösning
Allt är tummens fel..
Är det inte den som skiljer oss från alla andra däggdjur, att vi kan använda vår tumme
Och inte går det att börja hugga av tummen på alla människor när de föds heller för
de kan ju fortfarande använda de övriga fingrarna
Och det vet ju alla att för att trycka på en knapp behövs inte mycket, man kan till och med göra det med nästippen i värsta fall.
Det var därför så många människor gick omkring med ständigt ångest för vad som kunde hända så länge Rysslands president hette Boris Jeltsin..
– Du Gillis..
– Ja, vad är det Jalle?
– Du… varför blir jag alltid så misstänksam mot människor
som säger att man måste kunna tala om allt…
– Du.. Gillis..
– Ja, Jalle..
– Hur gör man för att bli en bättre människa?
– Du Jalle, vad hände egentligen där nere i Bosnien?
– Du Jalle, att man haft en taskig barndom rättfärdigar inte allt. Okej det förklarar en del men som sagt det rättfärdigar inte alla handlingar..
– Nej, det är sant men..
– Man får kämpa.. ingen föds ond men.. så händer något under färden mot vuxenlivet och så måste man jobba för att återerövra människan inom en..
Trallalismen i förhållande till Indianerna
Ett fortlöpande dåligt samvete, snarlikt en osalig ande; som drar
fram över prärien som om det vore jagat av en hjord skenande bufflar…
Det regnade och på väg ut till graven bad jag om ett tecken.
Trodde att jag fick ett men..
Var det verkligen regnet som upphörde för ett kort ögonblick
när jag kom fram eller var det bara något som hände i mitt huvud..
– Du Jalle, tror du verkligen att någon mer än du och jag skulle ha så roligt åt det som du nyss sade..
– Jag vet inte men… det är ju bättre att två har roligt och skrattar än inga alls..
I nära förbindelse
transformerar, ackumulerar, radiovågor från en annan värld
Gåva! Glöd!
teknik förenad med känsla
åskan mullrar och himlen blixtrar
plötsligt sammansmälta till ett sprakande fyrverkeri..
– Du Gillis, jag har faktiskt blivit en bättre människa. Jag har lagt av med att gå ner på McDonalds och sätta mig och stirra på folk. Psyka dem, du vet, stirra på dem tills de känner sig iakttagna och sedan genast dra bort blicken när de tittar åt mitt håll. En gång lyckades jag nästan tömma ett helt ställe innan jag vänligen blev ombedd att gå…
En stackars brevduva föll offer för en rovfågel
mitt på blanka ljusa
dan.
Den förtvivlade ägaren till brevduvan gjorde genast slag
i saken samma dag och utrotade varje fortsatt tecken
till turbulens.
Herregud!
Det är ju ett jävla sätt att inte ens ha vett
att först fråga
om lov..
– Du Jalle..
– Ja Gillis..
– Varför känns det ibland som om vissa människor inte pratar utan bara låter?
– Är det någon speciell du tänker på?
Ett ÖGA,
sprängfyllt av intryck;
som hamnat i karantän,
får nu sitta blickstilla och
göra om samma
resa en gång
till…
Slutord
Sitter vid foten av ett berg:
FUJI
I skuggan av en bomb:
HIROSHIMA
Trallalism!
Budskap?
Borde inte varje människas plikt vara att försöka göra något välskapt av sitt liv?
Prag den 1/1 2000
Gillis Perzon